Upp o ner, ner o upp
Den här veckan har varit jobbig. Mådde dåligt redan när jag vaknade i måndags, alldeles "slut" på något vis.
Jag hade en undersökningstid på sjukhuset som jag ändå inte ville missa, så jag åkte till nuclearmottagningen och gjorde ett arbets EKG och en screning av hjärtat. Man får radioaktiva isotoper insprutade i blodet under cykeltrampningen. Lite senare kan man då fixa en bild av aktiviteterna i hjärtat. Otroligt vad de kan, fattar inte mycket - bara att lita på vetenskapen.
Många i skolan var sjuka när jag kom ner i onsdags och jag kände ju också att min ork var väldigt låg. Samarbetsvilja gjorde att jag kunde få en lugn torsdag. Jag fick arbeta i mitt klassrum med eget arbete i stället för att vara på innebandyturnering i Östervåla! Tack alla som medverkade till det. Jag "kom då ikapp", vilket gjorde att jag orkade med veckan.
På fredagseftermiddagar har jag arbetstid med elever från klass 3 - 6. Det varierar vilka, det beror på hur de arbetat under veckan; flextid. I går var bl.a. en liten charmig kille från åk.3 hos mig. Hans ögon lyser och han har energi om man säger så. Han, liksom övrig, jobbade bra, så de sista minuterna bjöd jag dem på några dikter. (Aktuellt eftersom min klass jobbat med sådana i veckan.) När lektionen var slut kom han till mig och sa; Jag trivs bra hos dig på fredagar, jag tror jag struntar i att "jobba in" nästa vecka också. Lite senare, när han fått på sig sin overall, ryggsäck och höll sina två hockeyklubbor för att gå ut, vände han sig om och sa; Jag kommer att sakna dig när du går i pension! Det värmde. Det är sån´t som gör att jag älskar mitt jobb.
Jag tycker att spontana komplimanger från härliga barn är bland det bästa som finns. <3 <3 <3.
Jag hade en undersökningstid på sjukhuset som jag ändå inte ville missa, så jag åkte till nuclearmottagningen och gjorde ett arbets EKG och en screning av hjärtat. Man får radioaktiva isotoper insprutade i blodet under cykeltrampningen. Lite senare kan man då fixa en bild av aktiviteterna i hjärtat. Otroligt vad de kan, fattar inte mycket - bara att lita på vetenskapen.
Många i skolan var sjuka när jag kom ner i onsdags och jag kände ju också att min ork var väldigt låg. Samarbetsvilja gjorde att jag kunde få en lugn torsdag. Jag fick arbeta i mitt klassrum med eget arbete i stället för att vara på innebandyturnering i Östervåla! Tack alla som medverkade till det. Jag "kom då ikapp", vilket gjorde att jag orkade med veckan.
På fredagseftermiddagar har jag arbetstid med elever från klass 3 - 6. Det varierar vilka, det beror på hur de arbetat under veckan; flextid. I går var bl.a. en liten charmig kille från åk.3 hos mig. Hans ögon lyser och han har energi om man säger så. Han, liksom övrig, jobbade bra, så de sista minuterna bjöd jag dem på några dikter. (Aktuellt eftersom min klass jobbat med sådana i veckan.) När lektionen var slut kom han till mig och sa; Jag trivs bra hos dig på fredagar, jag tror jag struntar i att "jobba in" nästa vecka också. Lite senare, när han fått på sig sin overall, ryggsäck och höll sina två hockeyklubbor för att gå ut, vände han sig om och sa; Jag kommer att sakna dig när du går i pension! Det värmde. Det är sån´t som gör att jag älskar mitt jobb.
Jag tycker att spontana komplimanger från härliga barn är bland det bästa som finns. <3 <3 <3.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hoppas att du känner dig bättre nu och att du vilar och tar det lungt i helgen. Det är du värd! Bra att du prioriterar och tänker att det är mycket man inte behöver göra. Då orkar man mer. Kram och jag saknar dig nu. Här från Västerås. Har nog blivit lite mammig nu :) <3
Trackback
