mormortycker

Jag hade lovat Ida att kolla om hon och Marcus var vakna klockan 6 på morgonen, men jag hann inte ringa upp förrän hon själv ringde. De skulle vara på sjukhuset kl.7.

För att vakna hade jag klockradion inställd på kvart i sex, då hann jag höra morgonandakten. Den som hade den pratade om att Gud är med oss - skönt, tänkte jag, det kan behövas. Senare lyssnade jag på "tankar för dagen" och nyheterna. Fick då höra att en Prinsessa var född. Oj då, i dag, tänkte jag och gick upp och satte på TVn.
Där blev jag sittande till kl.9.
Under tiden hann talefonen ringa; flera av Idas syskon undrade om jag hört nåt. Och Ralf, från Berlin, ringde och talade om att han med familj kommer på besök i sommar. Solen sken, men jag satt kvar vid TVn.I en nyhetssändning angående myggen i Österfärnebo, fick jag se Linnéa, ett barnbarn. Jag tog en liten frukostpaus.

Efter att ha vattnat blommor, löst en sudoku och ett korsord och startat tvättmaskinen satte jag mig vid TVn igen. Vid saluten för Prinsessan RINGDE MARCUS och berättade att vår prins, Zander, fanns i hans famn. Snittet var alltså klart. Tack för det :-)

Lite senare kom en bild på baby på telefonen. Nu blev det många telefonsamtal, sms och mms. Vid halv tvåtiden ringde Ida själv. Skönt att få prata med henne. Maj-Lis och Lisa Pettersson kom in och fikade, efter att Roland och jag ätit. Lisa och jag tog en promenad.

På kvällningen kom Ann-Sofie, Alva och Linnéa med ett stort fång tulpaner. Vi fikade och åt lite tillsammans innan de åkte hem igen.

När kvällen kom, var jag så trött, så trött, så trött. Jag tycker att man nästan blir tröttare av att vänta på telefonsamtal om att barnbarn är födda, än att själv föda barn. Det är väl oron som själ energi.

Så var Zanders födelsedag till ända <3 <3 <3 Roligt att det blev samma dag som prinsessans. Varje födelsedag kommer hela Sverige att hissa flaggan.

Här skulle en bild på födelsedagsbarnet passat bra. Få se när jag lyckas...

Jag delar in vårterminen i tre perioder, 1-fram till sportlovet, 2-fram till påsklovet, 3-fram till sommaren. Orken och fokuseringen blir bättre då, tycker jag.

I min klass går 26 härliga ungdomar som jag verkligen gillar att arbeta tillsammans med. I år har vi (klass 6) nationella prov i svenska, matte och engelska. Det blir ett ämne/period. Så nu har vi gjort proven i svenska; det muntliga i grupper och de fyra skriftliga i helklass. De är också nästan färdigrättade och det ser ut som att det gått riktigt bra. Men det är ju inte bara svenskan vi jobbat med. Det är ju många andra ämnen, i vilka de helskt ska nå uppsatta mål. Vi har verkligen gjort rätt för en paus, eller som Ida brukar säga; Det är vi värda :-)

Och nu är alltså period ett slut och sportlovet har börjat. I dag har Älsklingen och jag varit till Österfärnebo på bilrally. Jag är inte jätteintresserad av rally, men det som var roligt var att träffa en del människor man inte ser så ofta, och så träffade jag två av mina barnbarn <3. Och det som var bra var att jag blev utomhus några timmar och fick promenera i ett riktigt vinterlandskap. Matsäck är inte heller så dumt. Jag tycker dagen känns som en bra start på sportlovet.

           

Jag tycker om böcker! Kanske inte alla men många!

Boken om Pippi Långstrump, en bilderbok i stort format, var kanske den första bok jag fick. Den finns i min barnbokhylla än, och jag kan se att den kostade 3.75 när den köptes. I dagsläget kostar den säkert mellan ett- och tvåhundra. Astrid Lindgren tillhör mina favoritförfattare.

I en låda ligger en bok som min mamma ägt. Framsidan finns inte kvar och den har verkligen sett sina bästa dagar. I den finns en massa sedelärande berättelser. Det är ett gammaldags språk, men de barn jag läst för ur den boken , tycker om den. Den tränar empati.

Jag måste inte äga alla böcker jag vill läsa. Det går bra att låna på biblioteket också. På Tärnsjö bibliotek finns det personal som har lärt sig vad jag gillar, de tipsar mig om bra böcker. Tack, tack. Och att läsa är ju ett utmärkt sätt att vidga sin värld utan att tära för mycket på jordens energi, där var jag klurig :).

Att jag tänker så mycket på böcker i dag, beror på att miss.förs. hade årsmöte i gårkväll. Då pratades om att vi kanske skulle ha en kanon, för att visa t.ex. psalmer och sånger på väggen som man gör på många ställen. Jag såg då en inre syn hur psalmböckerna försvann!!!!! Hemska tanke!!

Jag fick en vit psalmbok när jag konfirmerades, men i den är så liten text så jag kan inte använda den nu. När jag fyllde 50 år önskade jag mig en ny. Jag fick en av Rolands syskon. Den är jag jätteglad över. Vilken samlad poesiskatt. Nu tror jag ju inte att psalmböckerna kommer att ställas undan, men jag måste skriva ett inlägg till deras försvar. Det kan ju bli strömlöst, då funkar inte en kanon, men en psalmbok! Och om predikanterna inte lyckas fånga min koncentration, kan jag ändå få något till livs genom att, tyst för mig själv, läsa någon fin psalm/sång.

Den här veckan har varit jobbig. Mådde dåligt redan när jag vaknade i måndags, alldeles "slut" på något vis.
 
Jag hade en undersökningstid på sjukhuset som jag ändå inte ville missa, så jag åkte till nuclearmottagningen och gjorde ett arbets EKG och en screning av hjärtat. Man får radioaktiva isotoper insprutade i blodet under cykeltrampningen. Lite senare kan man då fixa en bild av aktiviteterna i hjärtat. Otroligt vad de kan, fattar inte mycket - bara att lita på vetenskapen.

Många i skolan var sjuka när jag kom ner i onsdags och jag kände ju också att min ork var väldigt låg. Samarbetsvilja gjorde att jag kunde få en lugn torsdag. Jag fick arbeta i mitt klassrum med eget arbete i stället för att vara på innebandyturnering i Östervåla! Tack alla som medverkade till det. Jag "kom då ikapp", vilket gjorde att jag orkade med veckan.

På fredagseftermiddagar har jag arbetstid med elever från klass 3 - 6. Det varierar vilka, det beror på hur de arbetat under veckan; flextid. I går var bl.a. en liten charmig kille från åk.3 hos mig. Hans ögon lyser och han har energi om man säger så. Han, liksom övrig, jobbade bra, så de sista minuterna bjöd jag dem på några dikter. (Aktuellt eftersom min klass jobbat med sådana i veckan.) När lektionen var slut kom han till mig och sa; Jag trivs bra hos dig på fredagar, jag tror jag struntar i att "jobba in" nästa vecka också. Lite senare, när han fått på sig sin overall, ryggsäck och höll sina två hockeyklubbor för att gå ut, vände han sig om och sa; Jag kommer att sakna dig när du går i pension! Det värmde. Det är sån´t som gör att jag älskar mitt jobb.

Jag tycker att spontana komplimanger från härliga barn är bland det bästa som finns. <3 <3 <3.