Vem tror du att du är?

I går kände jag verkligen historiens vingslag. Just nu är min tremänning, Joanne från Alberta i Canada, på besök i Sverige.
Min bror Ingvar som tycker om att släktforska ville visa Joanne några platser. Han ville att jag skulle följa med, vilket jag är mycket glad över.
Så Ingvar, hans fru Kaisa, Joanne och jag styrde färden till Nora kyrka/Tärnsjö kyrka. Där berattade han bl.a.att Anna-Greta och Anders gift sig och låtit döpa de första av sina barn i den kyrkan. En flicka hette Johanna.
Familjen bodde i Ljusbäck på ett arrendeställe. Vi var på plats och tittade, men där finns bara några grundstenar kvar nu.
Vi åkte vidare till Finnäs i Österfärnebo, dit Anna-Greta och Anders flyttade. Där föddes flera barn, bl.a. Axel.
Senare köpte de ett jordbruk i Österbor, den gård där jag vuxit upp. Där föddes ytterligare några barn.
 
Johanna och Axel är alltså syskon, och Johanna blev mormor till Joanne och Axel blev min morfar.
Många av Anna-Gretas och Anders barn dog tidigt, men flera växte upp och bodde på olika ställen i Österbor; Johan, Emma, Hilda och Axel. Men Johanna emigrerade, år 1912 till Canada, och nu, i går, 100 år senare stod vi på samma mark som hon en gång lämnade och aldrig mer kom tillbaka till. Jag tyckte att det kändes märkligt, stort, att Joanne hållit kontakten med sitt ursprung.
 
I mitt föräldrahem har det alltså bott och bor fortfarande ättlingar till Anna-Greta och Anders;
Anna-Greta och Anders
Axel och Elin (min mormor o morfar)
Anny och Kalle (mina föräldrar)
Eva-Lisa och Roland (vi bodde aldrig där tillsammans men ägde stället)
Tomas och Ann-Sofie (bor där nu)
och deras barn Alva och Linnea (bor också där nu, liksom jag en gång i tiden)
 
Ingvar berättade många fler, andra saker, men det är annan historia. Intressant tycker jag - tack Ingvar!

Årstider

Älsklingen har tagit hem alla verktyg från stugan till Vinnersjö och säger Nu flyttar jag hem. Det tycker jag känns som HÖST, men jag ska iaf tillbaka några vändor till. Och han följer nog med. Då kan han ju sitta och rulla tummarna och bara njuta - det är han värd tycker jag.

RSS 2.0